Hem

”Jag vill inte leva mer om livet ska vara så här”

De kallar honom för ”horunge”, ”idiot” och ”cp”. De retar honom för hans kläder och hans saker. Om andra barn leker med Axel blir de också retade. 

”Hur kan du leka med den där Axel?”

På rasterna brukar barnen leka tafatt och när de kommer i kapp ger de varandra en lätt klapp, men Axel får en rejäl smäll istället. Axels mamma tar upp det med läraren. Men läraren tycker att det är Axel som överreagerar. Lösningen blir att Axel inte får vara med i leken, men ingenting görs för att få de andra barnen att sluta slåss.

Axels mamma berättar för en av mobbarnas föräldrar vad som händer i skolan. Pojkens mamma blir upprörd och lovar att tala med sin son. Dagen efter kommer han och vill leka med Axel. Efter lite övertalning leker killarna tillsammans. Men istället för att jobba vidare på den relationen tar lärarna det som intäkt för att Axel inte är mobbad.

”Så beter sig inte ett mobbat barn. Hade han varit mobbad hade han aldrig velat följa med den som mobbade”, säger personalen till Axels mamma.

Eftersom Axel är så plågad i skolan besöker hans mamma skolan allt oftare. Hon märker att det ibland inte finns några vuxna ute på rasten. Trots att personalen vet att Axel är utsatt och att eleverna säger fula och elaka saker till varandra, särskilt på rasterna. 

Mobbningen fortsätter under sommarlovet

Det blir sommar. Under hela lovet blir Axel retad och slagen när han frågar om han får vara med och leka. När terminen börjar igen fortsätter kränkningarna. Axel gråter sig till sömns på kvällarna. Han springer till skogs och han ringer till sin mamma på rasterna och gråter. I slutet av augusti väljer Axel att inte längre gå till skolan. Istället får han hemundervisning.

Till sin mamma säger Axel:

”Jag är så ledsen så att jag vill ta cykeln och cykla in i en bil.”

Familjen känner sig tvingad att flytta från orten.


SKOLAN SÄGER
: Axel är inte mobbad

Varken skolan eller förvaltningen delar mammans uppfattning om att Axel är mobbad. De menar att det finns en grupp barn som vid minsta småsak angriper varandra och att det handlar om ömsesidiga bråk. Skolans strategi har varit att lära barnen att både undvika och lösa konflikter. Kuratorn har också handlett personalen som jobbar i barngruppen och all personal har ombetts ha särskild uppsikt över vad som händer ”runt Axel”. Skolan menar att de inte lyckats lösa Axels problem eftersom han inte ser sin del i konflikterna.

BEO BEDÖMER: Axel är kränkt

BEO bedömer att Axel visserligen kan ha varit delaktig i konflikterna, men han har vid flera tillfällen gjort klart att han känner sig kränkt. Därför är det inte ömsesidiga konflikter mellan barn, utan kränkande behandling i lagens mening. Skolan har också brustit i sitt förebyggande arbete, både generellt och för att förbättra situationen för Axel. De åtgärder som skolan gjort har endast syftat till att få ett trevligare klimat i klassen generellt, men det har saknats konkreta åtgärder för att få Axel att känna sig trygg i skolan. Därför kräver BEO kommunen, som är skolans huvudman, på skadestånd för Axels räkning.